Alla tamhöns ursprungsart är den Röda Djungelhönan från Indien. I vårt land har Gallus gallus dvs vanliga tamhöns funnits i 2000 år.

De första fynden om att höns har hållits som husdjur, kommer från Indusdalen i Pakistan, och är daterad till ca 5000 år sedan. Hönsen användes först för spel och vadslagning vid tuppfäktning. Men man har gjort fynd i Egypten från ca 1300 f.Kr om att hönsen användes som äggproducenter.

Hedemorahönan är en gammal svensk lantras som härstammar från byn Trollbo i Hedemoratrakten i Dalarna, och är en av våra nordligaste lantraser. De var populära bland allmogen förr i tiden, och har en lång tradition som brudgåva i Dalarna.

Det var 1982 som Viola Forsberg från Sandviken återsåg sina barndoms höns igen på en granngård till sitt föräldrarhem. Viola fick några ägg som ruvades fram, och det är från dessa ägg som alla dagens Hedemorahöns härstammar.

Tidigare kallades de sothöns eftersom många av hönsen hade blågrå fjäderfärg, mörka nästan svarta kammar, och mörka ansikten vilket gav dom ett sotigt utseende.

Hedemorahönsen har tät fjäderdräkt, så de tål kyla bra. De kallas även för "byxhöns" eftersom de får så tät fjäderdräkt runt sina ben, att de liknar korta byxor som var moderna på 1500-talet, sådana som Gustav Vasa hade. Den täta fjäderdräkten med extra tjocka bidun på insidan av kroppsfjädrarna, kan ses som en anpassning till att klara sig i vårt nordliga klimat.

Hedemorahönsen har allt man kan begära av en sund lantras. De är mycket vackra, och robusta och tåliga på alla sätt. Hedemorahönan är en medelstor lantrashöna ( allmogehöna ). Vikt för höna är 1,5 - 2 kg och för tupp 2 - 2,5 kg. Kroppsformen är bred och kraftig. Den ger intryck av att vara rundare och tyngre än vad den egentligen är.

Benen kan vara släta eller lätt befjädrade. Ben och näbbfärg är varierande. Kammen är vanligen ganska liten på hönan. Tuppen har en kraftig men inte så hög kam. Inslag av svart eller blå färg i kam, slör och ansikte är vanligt.

Fjäderdräkten kan vara blå/grå , svart, vit eller nästan vit, samt vild- och vetefärgad. Fjäderstrukturen kan vara slät eller ullig.

Hönorna har kraftigt utvecklad sadel, med kupande fjädrar likt en kudde vid ryggslutet. På låren är befjädringen så riklig, att det ser ut som vida byxor, som delvis skyler underbenen.

Hedemorahönsen är liksom övriga lantraser i allmänhet härdiga i sin uppkomstmiljö, och motståndskraftiga mot vanliga hönssjukdomar, det är ytterst viktigt att dessa egenskaper underhålls även i framtiden.

Hönan värper, i förhållande till sin storlek, stora ägg. Äggvikten är 50 - 55 g. Äggfärgen är benvit till svagt brunaktig/beige, prickar och små fläckar i mörkare nyans kan förkomma. En god hushållshöna som värper ungefär 150 - 200 ägg per år.

30 - 40 % av Hedemorahönorna lägger sig gärna och ruvar fram sina egna kycklingar, men detta måste stimuleras, annars avvecklas instinkten succesivt till att ruva. Hönor som ruvar fram sina egna kycklingar, får ofta avkomma som vill ruva när de blir vuxna.

På våren eller sommaren när några hönor vill ruva. Så ligger de kvar i redet, efter att ha värpt dagens ägg och burrar upp sig, de låter som de morrar och kan hacka med näbben om man stör. Det är hormoner som styr beteendet, som stimuleras av att hönan ser att det ligger ägg i redet, och att det blir fler ägg där dag efter dag. När det är ett lagom antal ägg, slår ruvvilligheten till och hönan stannar kvar i redet. 10 - 12 ägg brukar vara lagom för henne att täcka. Äggen ruvas i 21 dagar och därefter kläcks kycklingarna.

Vi säljer endast till dem som redan är genbank eller har för avsikt att starta ny genbank, undantag från genbank gäller överskott av tuppar.

För mer utförlig information om vad det innebär att vara genbank

se Svenska Lanthönsklubbens hemsida http://www.kackel.se/

Prisuppgift efter Svenska Lanthönsklubbens riktlinjer:

Vuxen höna / tupp 200:-
Kyckling 100:-

Inga kycklingar säljs före 8 veckors ålder i enlighet med Svenska Lanthönsklubbens regler.